Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räknas ut. F. v. Schéele (Det mänskliga själslifvet)
postulerar riktigt en sådan, dock utan att undersöka, hvari
den skulle bestå, och grundar sitt antagande redan på
den omständigheten, att förnimmelserna i fråga äro
förnimmelser hos samma subjekt. För min del skulle
jag icke våga åberopa denna slutsats såsom
egentligen tvingande. Den nödgar oss visserligen att
mellan disparata sensationer antaga fullt så mycken
likhet, som måste finnas mellan alla våra
föreställningar, d. v. s. ungefär det mått af likhet,
hvarigenom en elefant blir komparabel med konjunktionen
»och»; men detta är ej hvad som behöfves.
Slutledningen bevisar, som man ser, för mycket. Af den
följer icke blott att en likhet finns mellan den djupa
tonen och den mörka färgen, utan äfven att en sådan
finns mellan den djupa tonen och den ljusa färgen.
Det är här fråga om likheter af olika ordning. Den
yttersta förutsättningen för sinnesanalogierna är
mycket riktigt medvetandets enhet. Men en så allmän
bestämning är icke tillräcklig som grund för ett mera
specielt förhållande. Vi måste söka
beröringspunkten i någon faktor, som ingår just i åskådningen.
Och då finna vi, att åskådningens rumstidliga form
såväl som dess intensitetsförhållanden äro gemensamma
äfven för till kvaliteten disparata sensationer.
Af det nu anförda framgår redan att jag måste
bestrida det ena af de påståenden jag fann ligga i det
ofvan citerade uttalandet af Wundt. Förmedlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
