Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess vishet, utan dess bekymmer,
Och ej dess köld, men blott dess ffid.
Så lycklig, när, att hvilan smaka,
Han i sin stillhet går tillbaka
Med lugnet af en molfri själ,
Som, när han förr, ur samma bygder,
Gick ut, att öfva sina dygder
För äran och sitt slägtes väl.
Af ungdomens förtjusta dikter
Han der på nytt ej mötas får:
Men sinnets ro och fyllda pligter
Ledsaga dit hans trygga spår.
Fast han ej helsas mer som like
I Lekarnas och Glädjens rike,
Är han ej der förgäten än:
Och om ej Löjet honom känner,
Likväl, bland sina första vänner,
Käns han at Oskulden igen.
Och Vänskap, du! som åt hans hydda
Bland Nöjen ensam vårdar tro,
Du vistas der, att hnnom skydda
Med visheten och snillets ro.
Han ägde under lefnadsloppet
Till sällskap Dygderna och Hoppet,
Vid banans mål Belöningen;
Och med hvar dag, som ökte tiden,
Af den förflutna Samvetsfriden,
Och för den sista, Saknaden.
Ja, Ömheten skall ej förskjuta
Den pjäl, som henne trogen var.
Hon skall af menskor åter njuta
Den huldhet hon för menskor bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
