Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kände varma glädjetårar falla,
Blickade ibland så godt på Mor;
Visste med sig han var kär för alla,
Maka*, vänner, barn och sockenbor.
På en gång blef Gubben gladt förlägen,
Någon aning nu föll honom in —
Dammar det ej, sade han, på vägen?
Skäller icke Hercules vid grinn’?
Gubben ej förgäfves detta tyckte,
Skumt han redan röjt dem långt ifrån;
Nu han ömt i sina armar tryckte,
Dotter, Måg och lilla Dotterson.
Späda gossen räckte Morfar käppen
Med den granna blomsterkransen på;
Mormor log och bet sig skälmskt i läppen,
Var så stolt för det hon hittat på.
Hedersmågen, herr kaplan i Wåla,
Kom nu fram med verser, ett patent,
Som han låtit med små änglar måla,
Grannt och vackert och förgyldt och pränt»
Sedan Dottern kärligt gratulerat, ’
Med jordgubbar fram en korg hon bar,
Dem hon i sin trädgård sjelf planterat
Enkom för sin gamlä goda Far.
Slägt och vänner syntes nu sig samla
Mangrant till ett gladt och utvaldt lag;
Alla önskade så högt den gamla
Lycka, lycka på hans hedersdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
