Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Lidner.
Född i Göteberg d. 16 Mars 1757—9. Han blef student i Lund
1774, men ett utsväfvande lefnadssätt föranledde hans
förflyttning till Rostock 1776. Innan kort återvände han till
fäderneslandet med emottaget magisters-diplom, till sina seder mera
försämrad, än förbättrad. Han sändes till sjös, men rymde från
fartyget och tillbragte ett år i Afrika uti den bedrönigaste
belägenhet. Eftffer hemkomsten inskrefs han 1779 i kgl. kansliet.
Omfattad af den tredje Gustafs ynnest blef han skiljd från sin
tygellösa omgifhing och afsändes till Paris för att, anställd vid
svenska legationen, någon tid qvarblifva under grefve Creuts
uppsigt, men blef 1789 på dennes begäran af konungen
hemkal-lad. Häftiga lidelser och tärande bekymmer utsläckte i förtid
hans lif d. 4 Jan. 1793. — Hans begge första offentliga
skalda-prof trycktes framför en student-disputation 1774. Genom ett
Utet häfte „Fabler" 1772 väckte han allmänhetens
uppmärksamhet. "Aret 1783", „Spastaras Död" och „Medea", utgifna 1784,
gjorde hans namn odödligt. Der funnos drag, toner, färger, som
likna Byrons i känslans djup och i fantasiens glöd. — Få hafva
de skalder varit, hvilkas kallelsebref naturen skrifvit med lika
omisskännelig hand; störst är han likväl der, hvarest han är
som mest och renast lyrisk. Träffande har man skildrat hans
skaldskap och karakter, då man liknat honom vid eolsharpan,
som än förnimmes i de ljufvaste toner, än i de mest
sönderslitande klagoljud, men till beggedera osjelfständigt nödgas af
vindarnes tillfälliga ankomst, styrka och vexling. — Samlade
Jr-beten. 2 vol. 1788—9. Nyart Arbeten. Sthm 1793. Samlade
Arbeten. 2 voL Sthm. 1796—1800. 1812—14. 1820. Göteborg 1836.
GREFV1NNAN SPASTARAS DÖD.
Pi
Nova Semblas fjäll, i Cejlons brända dalar,
Hvar helst en usling fins, är han min vän, min bror:
Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
