Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så var min kind, så var min lock:
Men sjelf så sorglös jag ej kände
Hor jag bland ynglingarnes tropp
Ett ömt begär, en tättan tände.
Så flög min första ålders Vår:
Än obestämdt jag ögat vände,
Då Astrild, dold i mina spår,
Försåtligt bågan mot mig spände.
Hur manligt skönt var Elmars ^kick,
Hans röst så ljuf som lyrans toner,
Och för hans kärleksfulla blick
Jag velat offra verldens throner.
Hvad han var säll i mina band,
Då Hymen gladt sågs oss bekransa,
Och ungdom, helsa hand i hand
Med vänners flockar kring oss dansa.
Stolt är den krans som segren ger,
Skön är den Myrth som flickan bryter;
Men mera sällt, mer himmelskt är
Det Hymens band, som kärlek knyter.
Ljuf flöt vår kärleks Maj förbi
I njutningar, så milda, rena:
O hvilken vällust kände* vi,
Att pligt med kärleken förena,
Och visheten med ljolleri!
Af Elmars famntag ej bedragen,
Jag Gratiers bälte offrade
Åt moderliga ömhets lagen,
Och än var jag den älskade.
Men lätta segrar ledsnad väcka,
Och blommorna på Hymens stråt
Blott kärlekens ruiner täcka,
Bestänkte af bedragnas gråt.
Dock fann jag ännu tröstare:
Säg när en vacker Fru ej finner
En ädelmodig hämnare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
