Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Gustaf Geijer.
Född på Ransäters bruk i Kilns pastorat i Wermland d. 12 Jan.
1783. Fil. Mag. 1806. Hist. Prof. i Upsala 1817. En af de
Aderton i Sv. Akad. 1824. Död d. 13 April 1847. — Sveriges
store häfdatecknare har äfven inom vitterhetens område erhållit
ett aktadt namn. Ar 1810 erhöll han svenska akademiens stora
pris för äreminnet öfver Sten Store den äldre och nästan
samtidigt emottog allmänheten i Iduna (1811) de kraftfulla,
upplyftande sånger, som återspegla Sveriges forntid och den döende
hedendomens känslor. — Försök till Psalmer. Ups. 1812.
Skaidé-stycken. Ups. 1835. Samlade arbeten 13 vol. Sthm. 1840-55.
(Skaldestycken i l:sta afd. 3:dje band.)
HANHEM.
Det var en tid det bodde uti Norden
En storsint ätt, beredd för frid som krig.
Då, ingens slaf och ingens herre vorden,
Hvar Odalbonde var en man för sig.
Med svärd han röjde våld, med plogen jorden,
Med lugn för Gud och man han gick sin stig.
Sig sjelf sitt värn han visste andra skydda,
Och Kungasöner växte i hans hydda.
Till honom ej, från vidt aflägsna stränder,
Med skeppen flöto konstiga behof.
Ej krämarn musten sög utur hans länder,
Ej flärdens yppighet hans vinst begrof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
