Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess grund på röda koraller är strödd,
Dem glimmande guldfiskar smeka.
Ej stormar der rasa, ej vindens il,
Dess krafter hvila här roligt;
Blott vestan med sitt lekande smil
Om sällhet suckar förtroligt.
Och ljusa elfvor i skimrande prakt
Der leka i vällust och gamman:
Om sälla njutningar, kärlekens makt,
De hviska så glädtigt tillsamman.
Ej seglaren heliga stranden kan nå,
Den ingen bränning försvarar;
Den fiyr för hans köl till det ijerr^p blå,
Ett eko hans röst blott besvarar.
Och blickar den stundom ur molnets famn,
Och vännen helsande finner,
Då vinkar den glädtigt och säger sitt namn,
Och hastigt i dunklet försvinner.
På stranden man tvenne genier ser,
Som troget hvarannan der följa;
Ej deras öga af glädje ler,
En eld tyckes hjertat fördölja.
Med bleknad kind den ena der går,
Ur bröstet suckarna sväfva;
Ett stilla vemod i anletet rår,
Och tårar i ögonen bäfva.
Ej f&ster jordens glitter hans blick,
I fjerran blott målet han anar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
