Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det är intet att undra på.
Sin sorgebörda dermed han lättar,
Att han sin „Lauras* köld berättar;
Den blir för svår när han ensam bär,
Och, deladt, lidandet mindre är.
Han får ej kyssa sin grymma tärna,
Fast han det ville så fasligt gerna,
Han får ej trycka den mjuka hand,
Som blott kan släcka hans hjertas brand,
Han får ej vandra i svala lunder
Och njuta saliga herdestunder, —
Nej, pusta, gråta han bara får,
Samt rifva sig i sitt arma hår.
Han dukar under för dessa qvalen;
Betänk, o Laura! att karl’n blir galen.
Det enda medlet att se’n bli klok,
Är till att trycka en liten bok. —
Och hvilken lisa för älskarns smärta,
När den blir iklädd en mystisk svärta!
aVINNOÖGAT.
Vin du se en skymt utaf den höga
Kärleken, som ofvan molnen bor,
O! så blicka då i qvinnans öga,
Och du ser den närmre än du tror.
Qvinnan sist utaf den Onämnbare
Skapad blef, och när Han ögat tändt,
Sade Han: „dess milda språk förklare
Hvad jag vid mitt verks fullbordan leännt!
Derför denna blickens makt, som böjer
Hvad som våldet aldrig böja kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
