Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyglar med kärlekens blick mannens obändiga trots.
Rikt kring hemmets asyl hon breder det gladaste skimmer,
Himmelens englar på vakt stå kring den heligas bo.
Qvinnan, förskönande så det arma, det flyktiga lifvet,
Mötes af hyllande rop; tusende kyssa dess spår.
Ridderligt ynglingen böjer sitt knä för den dyrkade
tärnan,
Strider till skönhetens pris gladt uti blodigt tornér.
Hör i den lyssnande natt trubaduren förråder sin kärlek,
Bjuder åt slumrerskans bädd gyllene drömmarnes frid!
Såg du den fromma jungfruns blick vid altarets rundel,
Såg du den rodnande mön, kysst af sin make som
brud,
Såg du en huld, försakande mor i bamenas skara,
Hörde dess jollrande smek, hörde dess varnande ord?
Mycket af himmelens salighet då du skådat på jorden,
Lifvets odödliga ton hörde ditt öra deri. —
Qvinna, du väsen af frid, du flägt af den Eviges ande,
Buren till sorgernas verld, svalkande, smekande, ljuf!
Ofta i strid med jernhård pligt, med flendtliga öden
Mannen med flämtande bröst störtar, och önskar att dö.
Leende nalkas du då, du värmer den domnade handen,
Trycker på blödande sår kärlekens helande kyss.
Dödens kyliga svett du torkar från sårade pannan,
Ordnar med lenande hand lockarnas blodiga prakt.
Tröstande sitter du, trogen och glad, vid lidandets läger,
Nekar dig dagarnas fröjd, nekar dig nätternas ro.
Helsa du bringar och lif, du segrar på plågan och döden,
Ärret, det djupa, ej mer syns, se’n du andats derpå.
Jordens bräckliga band jemnt slitas af nöden och sorgen,
Brister der stundom en länk: strax t är den räddande der,
Knyter med doftande rosor ihop den slamrande kedjan:
Kedjan i blommorna dold, sårar ej mera din fot.
Dubbelt skön i ditt heliga kall; du yfs ej deröfver:
„Äran den Eviges är: jag är hans bräckliga bud!w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
