Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock gifs en Tro, aom hjertat ljuft hugsvalar,
Ett Hopp, som når utöfver tidens gräns,
O, när dess genius till min ande talar,
I fängselnatten bojan mindre känns.
Den bviskar vänligt om de blåa salar,
Der ej af qvalets lågor mer jag bränns,
Der, då af döden lifvets lampa släckes,
Till högre lif vid harpors klang jag väckes.
Gråt derför ej, min älskling, — jag förlåter
Med glädje lifvets töckenfulla dal;
Farväl till dess vi se hvarandra åter,
Der palmen grönskar uti stjernströdd sal.
Dock, väl jag vet, mitt minne du begråter,
Och ej på jorden helas hjertats qval; —
Men jordisk är ju ej vår kärleks flamma,
Från högre rymder hennes lågor stamma.
Så vårda derför dessa helga lågor,
Till dess sitt ursprungshem de nå en gång!
Släck dem ej ut i tidens dunkla vågor,
Men värm vid dem ditt hjerta och din sång!
En gång de skola lösas — lifvets frågor
Och själen höja sig ur stoftets tvång;
Låt då din kärlek följa frälste anden,
Att omplanteras i de bättre landen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
