- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
12

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benämnes Sydhamnen, men dock ingalunda förtjenar
namn af hamn, enär den ligger nästan fullkomligt
öppen emot söder, och derföre icke lemnar det ringaste
skydd mot sydlig eller sydostlig vind och sjögång.
Stränderna kring ankarplatsen bildas af tvärbranta,
rostfärgade klippor, hvilkas vittrade sidor vid vår ankomst
voro nästan fullkomligt snöfria och öfverhöljda med
fåglar och fågelbon. Längre inåt var ön betäckt af ett
sammanhängande snötäcke, som sträckte sig ända till
foten af Mount Miserys väldiga fjellmassor. Dessa voro
ett stycke från toppen omkransade utaf gråa, lätta moln,
men för öfrigt var himmelen klar och molnfri. Äfven
hafvets yta var spegelklar. Endast en stark dyning,
som svallade ljudlöst fram emot strandens klippor för
att derifrån med ett döfvande brus återkastas, bar ännu
vittne om den storm, som nyss rasat. Polarregionen
helsade oss sålunda här välkomna med en af sina
friskaste och herrligaste sommardagar, utan natt och moln
och qvalm.

Det friska arktiska lynnet inställde sig också
genast. Sjösjukans vedervärdigheter glömdes vid en
grundlig måltid, trenne båtar bemannades, bössor och
instrumenter nedlades i dem och vi rodde med raska årtag
emot land. Närmast vår ankarplats voro dock
strandklipporna alldeles otillgängliga, så att man för att finna
ett lämpligt landningsställe nödgades ro ett betydligt
stycke utmed stranden bland ruinlikt söndersplittrade
klippor, mot hvilka den ute på hafvet föga märkbara
dyningen bröt sig i farliga bränningar. På otaliga
ställen voro dessa klippor af vågsvallet urholkade till
gigantiska grottor och hvalfbågar, hvilka ytterligare bidrogo
att åt det hela gifva utseendet af en ofantlig, fordom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free