Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på det allra närmaste beröra flere af de vigtigaste grundprinciper,
som för det närvarande äro inom geologien gällande. Om man
undantager en vandring på Grönlands inlandsis år 1751 vid 62°
31′ n. br. af den danske köpmannen Lars Dalager, hvarunder han
framgick ungefär tretton kilometer öfver en ganska jemn isyta, och
Whympers misslyckade försök år 1867 att framtränga på inlandsisen
vid 69° 30′ n. br., hvarvid han till följd af terrängens ytterst
svåra beskaffenhet endast kunde komma fram någon bråkdel af en
engelsk mil, så hafva hittills endast trenne allvarliga försök gjorts
att utforska Grönlands inre.
Det första försöket gjordes af mig och dr. Berggren den 19—26
juli 1870 vid 68° 30′ n. br. Gynnade af det härligaste väder
kunde vi framtränga ungefär 50 kilometer öfver en i början mycket
svår och af bottenlösa afgrunder genomskuren terräng, som dock
förbättrade sig ju längre vi kommo in i det inre af landet. Vi
hade i början till följeslagare tvenne eskimåer, men dessa lemnade
oss efter förloppet af två dagar. Emedan kännare af Grönlands
kustglacierer hade afrådt mig ifrån att bortkasta tid och medel på
ett så fullkomligt hopplöst företag som försöket att framtränga öfver
inlandsisen, var min utrustning ytterst bristfällig; vi saknade t. ex.
nödigt tågvirke, tält, lämpliga slädar och kunde efter skilsmessan
från eskimåerna ej ens medföra nödiga redskap för att bereda oss
varm mat. Jag kunde derför denna gång ej framtränga synnerligen
långt. Men jag vann här den öfvertygelsen, att jag med några
raska matroser eller fångstmän till följeslagare och en ordentlig
utrustning skulle kunnat utan allt för stora svårigheter utsträcka
vandringen åtminstone till två eller tre hundra kilometer i det inre
af landet. I förbigående må här äfven nämnas, att jag under juni
månad år 1873 tillsammans med kapten Palander och nio man
företog en ungefär ett hundra nittio kilometer lång vandring öfver
inlandsisen på Nordostlandet på Spetsbergen — en vandring, som
för mig har ett särskildt intresse derför, att jag här lärde känna
naturbeskaffenheten af en inlandsis, innan snösmältningen inträdt,
och de egendomliga svårigheter, som vid den tiden äro förenade
med vandringar på polarländernas glacierer, en erfarenhet, som
kan komma väl till pass, om jag under den färd, som nu är i
fråga, tvingas att passera delar af inlandsisen, som äro så högt
belägna, att snön vid tiden för mitt besök ej hunnit från dem
bortsmälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
