Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grönlands sydostkust. Om de för dem alldeles nya faror,
hvarför de härunder voro utsatta, berättas följande:
»De (Fenton och hans män) berättade, att från den 1 juli till
den 26 i samma månad var det ingen dag eller timme, hvarunder
de ej voro utsatta för en beständig fara och dödsfruktan, och
under tjugu dagar voro de nära nog oafbrutet fast i isen. De fingo
skeppets relingar intryckta på båda sidor och löskölen i fören helt
och hållet afbruten. De kunde gå från fartyget på isen många
mil åt somliga håll, och de skulle lätteligen hafva kunnat passera
från den ena isön till den andra samt till och med uppnå stranden.
Men om Gud icke hade underbart sörjt för dem och deras
nödtorft, och om ej tiden hade gjort dem mera erfarna och kunniga
i att söka nya räddningsmedel för nya slag af faror, så skulle det
hafva varit omöjligt för någon af dem att blifva räddad. Bland
andra påfund var det, att hvar helst de funno en isö af större
omfång än de öfriga — det fans somliga, som voro mer än en half
mil i omkrets och nära 40 famnar höga — sökte de uppnå
densamma och deraf göra sig ett bålverk till sitt försvar. Sedan de
förtöjt sig vid isen med ankaren, lågo de i lä deraf någon tid,
hvarigenom de voro skyddade från faran, som hotade dem från
den mindre drifisen. Men när de måste lemna detta nyfunna
skydd, till följd deraf att annan is slutligen började underminera
och kringränna dem, och då de dervid under sjögången voro nära
att slås i stycken, plägade de göra fast skeppet vid det starkaste
och största isstycke de kunde finna, och sedan de förtöjt förstäfven
tätt derintill, satte de till alla segel och forcerade sålunda med
vindens tillhjelp fram fartyget, drifvande isen framför sig, tills de
slutligen nådde öppet vatten. Sedan de med dessa medel till sist
drifvit sina fiender på flykten, innehade de en fri rymd för någon
tid midt ibland massor af berg och alper af is. Ett isberg befans
mäta 65 famnar öfver vattenytan och kallades, för likhetens skull,
Salomos port. Några förmena, att af dessa isberg åtta gånger mer
skjuter under än öfver vattenytan. Men nu kommer jag ihåg, att
jag såg mycket underliga ting, nämligen män gående, springande,
hoppande och skjutande på öppen sjö, fyratio mil från hvarje land,
utan något skepp eller annan farkost under sig. Jag såg äfven
strömmar af sött vatten rinna midt i det salta hafvet, omkring
hundra mil från land, och om någon ej vill tro detta, så må han
veta, att många af vårt folk gingo ut från sina skepp på öar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
