Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kl. 11 f. m. den 22 juni ankrade Sofia i Ivigtuts
hamn med babords ankare och 90 famnars ketting. Man ser
redan häraf, att hamnen lemnar åtskilligt öfrigt att önska,
något som är ovanligt nog vid Grönlands, på ypperliga
hamnar så rika kuster. Men valet af ankarplats har här
betingats af det betydliga bergsbruk, som sedan några
årtionden tillbaka bedrifves på detta ställe, och som gifvit
upphof till en verklig grufkoloni i Grönland.
Flere af de äldre expeditionerna till Grönland
föranleddes af förmenta fynd af ädla metaller,[1] och man har
ännu i behåll, i synnerhet efter Frobishers resor (1576—78),
officiella, i kulturhistoriskt hänseende högeligen intressanta
dokument, som visa hvilka stora förhoppningar till och med
drottning Elisabeth af England och hennes statsmän fäste
vid Frobishers förmenta malmfynd,[2] huru fullständigt
förhoppningarna blefvo besvikna, med hvilka svårigheter och
med hvilken osäkerhet malmprofningen då var förenad, och
hvilken brokig blandning af hyttmän, guldsmeder, apotekare
och rena charlataner man anlitade för att komma till någon
visshet eller sannolikhet om malmens värde.
Äfven Lindenovs och Halls expeditioner, 1605, 1606,
1607 och 1612, tyckas hafva haft upptäckten af ädla
metaller till mål, och i berättelserna om deras resor talas det
flere gånger om »silfvergrufvan». Något utbyte af
metall lemnade denna dock lika litet som Frobishers
guldgrufvor. [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
