- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
118

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vann dock intet gehör för sin djerfva, nya, numera inom
vetenskapen allmänt antagna lära. — Nästan fullkomligt
obeaktade blefvo äfven under några år de iakttagelser rörande de
erratiska fenomenen, som den berömde forskaren Alexander
Brongniart
gjorde år 1824 under en resa i Sverige i sällskap
med Berzelius. Han beskref i en särskild afhandling[1] våra
märkvärdiga sandåsar, den underliggande berghällens slipning,
polering och reffling, iakttog att refflorna, likasom sandåsarna
i allmänhet, hafva en riktning från nordost till sydvest o. s. v.

Det var derför först genom N. G. Sefströms år 1836 i
Kongl. Vetenskapsakademiens Handlingar offentliggjorda,
omfattande, men till en början oriktigt tolkade undersökningar,
som geologerna kommo till full insigt derom, att här förelågo
tydliga spår af en storartad geologisk tilldragelse eller, om
man så vill, revolution, som inträffat under en tidsperiod,
hvilken geologiskt räknadt var föga aflägsen från den tid,
under hvilken vi lefva. Efter mycket grundliga detaljstudier
af våra repade berghällar och de lösa jordlager, som
betäcka dem, lemnar Sefström följande förklaring på de
gjorda iakttagelserna. En allmän, våldsam, grus- och
stenblandad vattenflod af åtminstone 800 fots djup har
framgått öfver Skandinavien från nordvest mot sydost. Den
har i farten sönderslagit och bortfört en mängd lösare berg
af äldre och yngre formationer samt afslipat och refflat eller
fårat de qvarblifna berghällarnas norra sida, som deraf
blifvit kullrig och rundad. Farten har varit så stark, att
dessa stenar, enligt Berzelii referat af Sefströms läror, blifvit
kastade i ett slags båge framför södra sidan, hvilken de
icke kommit åt att nöta och repa, och som derför bibehållit
sina skarpa kanter och hörn
. Sandåsarne åter hafva bildat
sig i det lä, hvilket uppkommit söder om upphöjda föremål,
som afbrutit strömforsens kraft. Äfven våra talrika


[1] Notices sur les blocs de Roches des terrains de transport en Suède,
tryckt i Annales des sciences naturelles, T. 14, Paris 1828.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free