Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades dock snart finna ett ställe, der den var genomskuren af en
smal klyfta, tillräckligt djup för att erbjuda en möjlighet för
uppklättring med de hjelpmedel vi hade till vårt förfogande, en släde,
som i nödfall kunde användas till stege, och en lina, ursprungligen
100 famnar lång, men för dess tyngds skull redan innan första
rasten reducerad till hälften. Alla man, med undantag af vår
gamle, halte båtförare, hjelptes åt vid det ingalunda lätta arbetet
att öfver dälder, berg och kullar bringa isexpeditionens utrustning
till detta ställe och, sedan middagsrasten här blifvit hållen,
ytterligare ett stycke uppför is vallen.
Här lemnade våra följeslagare oss. Endast Berggren, jag och
två grönländare (Isak och Sisarniak) skulle nämligen framtränga
vidare. Vi började genast vår vandring, men kommo denna dag
ej synnerligen långt.
Sjelfva inlandsisens mot land stötande kant var här svärtad
af, men knappast täckt med jord och glest beströdd med kantiga
mindre stenar. För öfrigt var ytan temligen jemn, ehuru
genomskuren af djupa, vinkelrätt mot kanten gående klyftor — en sådan
hade vi användt för uppklättringen. För att ej genast skrämma
grönländarne genom att välja vägen öfver de hemska och farliga
klyftorna, beslöt jag att lemna denna jemförelsevis jemna terräng
och att till en början framgå i sydlig riktning, parallelt med
kfyftorna, för att först sedermera vända mot öster. Vi vunno vår
afsigt att undvika klyftorna, men råkade i stället en ytterst ojemn
is. Vi förstodo nu hvad grönländarne menade, då de sökte afråda
oss från isvandringen genom att under ett ifrigt, för oss obegripligt
pladdrande än lyfta handen öfver hufvudet, än sänka den lågt till
marken. De ville härigenom beteckna det virrvarr af tätt till
hvarandra hopade pyramider och kammar af is, snarlika topparna af
s. k. strutmergel, hvaröfver vi nu måste vandra. Isens ojemnheter
voro visserligen sällan mer än 40 fot höga med en lutning af 25
till 30°. Men man kommer ej långt, då man måste draga en tungt
lastad släde ideligen upp för en sådan ojemn brant, för att strax
derpå söka få den ned i oskadadt skick på andra sidan.
Redan den följande dagen insåg jag också omöjligheten att
under sådana förhållanden släpa med oss vår för 30 dagar
beräknade utrustning, i synnerhet som det var tydligt, att vi, om
vi önskade komma vidare, måste förvandla oss från drag- till
packhästar. Jag beslöt derföre att qvarlemna släden äfvensom en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
