- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
159

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kamraternas linor och derigenom undvika att falla helt och hållet
ned. Men äfven detta inträffade ofta, dock, tack vare draglinornas
styrka, utan att medföra någon vidare olyckshändelse. Jag kan ej
nog prisa den oförsagdhet, som våra örlogsmän här visade, och det
muntra och skämtsamma sätt, på hvilket de togo dessa för dem
och deras yrke nya och opåräknade äfventyr. En gång förlorade
dock en af manskapet tålamodet. Han föll temligen djupt ned i en
trång klyfta, i hvilken han inpressades så hårdt, att det dröjde en
god stund, innan han med allas förenade hjelp kunde fås upp igen.
Mössan hade fallit af, och medan han satt fastklämd i isen, droppade
iskallt vatten ned öfver det bara hufvudet.

Luften var under den första dagen af vår vandring
temligen klar, så att vi hade en god utsigt, hvilken visade, att
inlandsisen utbredde sig åt söder och vester utan afbrott af några
bergsträckor eller s. k. glacierholmar, höjande sig jemnt och för
ögat omärkbart till en oöfverskådlig, 2- till 3,000 fot öfver hafvet
belägen slätt, längs med hvars jemna yta hvarje vindpust
framdref en ström af fint snöstoft, hvilket genom den lätthet, med
hvilken det trängde in öfverallt, var lika besvärligt för oss som
den fina ökensanden för resandena i Sahara. Genom detta fina,
af vinden ständigt framdrifna snöstoft blef öfversta lagret af
glacieren, hvilket icke bestod af is, utan af hårdt packad, bländande hvit
snö, glättadt och poleradt, så att man tycktes framgå på ett
oöfverskådligt fel- och fläckfritt golf af hvit marmor, eller kanske snarare
öfver en hvit sammetsmatta. Vid rastställena gräfdes nästan alltid
för kockens räkning en djup grop i glacierens yta, hvarigenom jag
blef i tillfälle att närmare undersöka glacierisens bildning af snö.

På ett djup af 2 till 3 alnar öfvergick snön till is, i det att
den ombildades först till ett lager af idel stora, för kristallografens
ögon praktfulla iskristaller, derpå till en kornig ismassa och
slutligen till en hård, sammanhängande glacieris, i hvilken man dock
fortfarande kunde märka talrika blåsor fylda med luft, förtätad af
den öfverliggande isens tryck. När vid isens smältning ishöljet
blir för svagt för trycket, springa dessa blåsor sönder med ett
egendomligt knistrande ljud, som man under sommaren ständigt är i
tillfälle att höra från de i fjordarna kringdrifvande glacierisstyckena.

Under hela den återstående tiden af vår vandring på
inlandsisen (1—15 juni) rådde antingen snöyra, som, i fall vinden var
hård och motig, hindrade vår framfärd och nödgade oss att, tätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free