Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ejdrar. Hittills hade dessa häckningsställens aflägsna läge
skyddat dem för plundring, men nu var olyckans stund
kommen. Redan när vi ångade förbi de med skaror af ejdrar
täckta holmarne, glänste våra eljest så fromma eskimåers
ögon af roflust, och knappast hade ankaret fallit, förr än
de, i sällskap med alla af Sofias besättning, som lyckades få
permission, rusade till en plundringsfest. Inom kort hade
fridsstörarne insamlat, enligt den vid fördelningen gjorda
räkningen, 1447 till en del förlegade ägg och rikligt med dun.
Vår entomolog gjorde här genom sållning af ejderdunet en
ganska märklig insektskörd. Ejdern lägger nämligen sina
ägg i stora reden af hvad fångstmännen kalla »lefvande dun».
Och lefvande är det i sanning, om ock i annan mening än
fångstmännens. Ty hvarje rede utgör en mikrokosm för
sig. Det bildar ett hemvist för otaliga parasiter, hvilka måtte
på ett ganska obehagligt sätt under häckningstiden störa
ejderns hvila i den eljest så mjuka, varma dunbädden.
Strax efter ankomsten till hamnen börjades sysslandet
med utrustningen till isfärden, hvarjemte utflygter gjordes
åt olika håll för att undersöka hamnens, för geologen så
lärorika omgifningar. Dessa upptagas till största delen af
kala, genom inlandsisen afrundade, ända till 400 meter
höga gneisberg, glest beströdda med större och mindre,
kantiga stenblock, hvilka den bortvikande inlandsisen
qvarlemnat, ofta i ganska äfventyrliga jemnvigtslägen. Alla
eller nästan alla större stenblock bestodo af samma gneisart
som den underliggande klyften och hade således antagligen
icke blifvit transporterade särdeles långt, ett märkvärdigt
förhållande som synes antyda, att i motsats till hvad
forskare hittills antagit, någon rörelse ett stycke från
inlandsisens kant lika litet eger rum i inlandsisens understa lager
som på de största djupen i hafvet.
Alla refflor voro merendels på högre belägna ställen
genom inverkan af frosten, atmosferilierna och bergens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
