Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man träffar detsamma öfverallt, der förra årets
snönederbörd bortsmält, och att döma efter ögonmått tyckes någon
skilnad i mängden af det stoft, som träffas nära kusten,
och det, som finnes i det inre af isöknen, ej förekomma.
Stoftet bildar dock ej ett sammanhängande täcke af lera,
utan har, genom isens smältning, samlat sig i de vattenfylda
hål, som öfverallt träffas på isens yta. Dessa äro runda,
någon gång halfmånformiga, ända till en meter djupa, samt
hafva en genomskärning från några få millimeter till en
hel meter och mera. På deras botten ligger ett 1—2
mm. tjockt lager af isstoft, ofta genom organismer eller
vindens inflytande aggregeradt till bollar. Öfverallt, der
årets snö bortsmält och der den ursprungliga isytan ej
blifvit förstörd af vårelfvarna, träffas smältgroparna så tätt
intill hvarandra, att det är svårt, ja omöjligt att på isen
finna ett ställe, stort som en hattkulle, fritt från smälthål.
De stora hålen hafva ofta en af det mörka slammet täckt
kon i midten, och någon gång möter man, i synnerhet i
uttorkade sjöar och elfbäddar, höga koner af is, täckta med
kryokonit. Bildningen af dessa hål och iskoner beror derpå,
att medan å ena sidan ett tunnt lager af mörkt stoft
befordrar isens smältning, så skyddas isen mot solstrålarnes
inverkan af ett dylikt lager, när det nått en betydligare
mäktighet. Ofta ser man äfven ett svartgrått stoft simma
på ytan af vattensamlingarna i kryokonithålen, möjligen
isstoft, som af alger under en tid af deras utveckling förts
till vattenytan. Redan vid en natt-temperatur af några få
grader fryser det ny is på vattensamlingarna i dessa hålor,
men de bottenfrysa ej, äfven vid en mycket sträng
nattfrost, och det isskal, som täcker dem, är sällan så starkt,
att det håller att stiga på, i synnerhet om, såsom fallet var
under senare hälften af vår isvandring, vattenytan i hålet
först blifvit täckt af ett tunnt islager och sedan af nyfallen
snö, som hindrat ytterligare isbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
