Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konjugation, uppdrog åt sin son att med lekkamraterna böja
»neglipok», den grönländska grammatikens amo, så voro
dessa i början roade deraf, men snart fingo de nog af
Pavias grammatikaliska vettgirighet, och nu helsades han någon
tid med »neglipok» i alla möjliga toner, tempora och modi.
Ett af barnens förnämsta tidsfördrif är naturligtvis att
öfva sig i användande af de fångstredskap, som en gång
skola skaffa dem deras näring. Gossarne förses för detta
ändamål af föräldrarne tidigt med kastspjut, pilar och
kajaker, flickorna med tillbehör för sömnad och garfning, i
storlek lämpade efter barnens ålder. Gossen får tidigt af
föräldrarne undervisning i jagtredskapens förfärdigande och
bruk och framför allt i den vigtiga, svåra och för den
oöfvade farliga kajakrodden. Hans framsteg följas med lifligt
intresse, och när han första gången i jagtbyte hemför en
dödad säl, firas en allmän fest, vid hvilken den unge
jägaren är hjelten. Köttet af hans säl prisas som särskildt
läckert, hans sinnesnärvaro och skicklighet vid fångsten
framhållas o. s. v. Pojken blir nu småningom man, bygger
bo, tager sig en hustru, jagar, förtjenar sitt och sin familjs
underhåll, sällan i sitt anletes svett, men ofta under strid
med frost och köld, lefver för dagen, obekymrad om
morgondagens sorger och vedermödor, fråssar omåttligt, då
jagten lemnat öfverflöd, svälter tålmodigt under knapp tid,
åldras, blir krokig och hopskrumpen, dör och nedmyllas
slutligen — i fall hafvets salta våg förut ej bäddat åt
honom en mjukare graf — under ett stenrös på kusten af det
land, som han ansett för jordens paradis. Flickbarnen få
till »tonåldern» gå lediga, såsom Dalager säger, utan att
öfvas i något annat än att dansa, sjunga visor och sladdra.
Men från den tiden börja de att deltaga i husmoderns
göromål och att lära sig de grönländska qvinnoslöjderna, att
anrätta fångsten, koka mat, garfva och sy. I sömnad
förvärfva de sig snart både smak och skicklighet, hvilken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
