- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
527

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närvarande män och qvinnor att sjunga. Derefter slog han på
sin trumma, skrek och bullrade med några utspända torra
sälskinn, hvilka afgåfvo ett underligt ljud. Han hade
dessutom, enligt Egedes förmodan, bestält en medhjelpare
utanför huset, som skulle svara såsom Tornarsuk på det hvarom
han frågades inifrån.

Paul Egede omtalar i sin dagbok under år 1722:[1]
»En afton kom en angekok till oss, hvilken, sedan han spisat,
lät binda sig till händer och fötter, med hufvudet mellan
benen, samt lägga en trumma och en trumpinne (de
begagna blott en trumpinne) vid sin sida. Derpå släcktes
alla lampor med undantag af en liten, som stäldes under
en bänk och skyldes med ett skinn. Strax derefter var
den bundne mannen lös, slog på sin trumma och sjöng.
Några af qvinnorna satte sig omkring mig och min broder,
instämde i sången och frågade oss ofta om vi voro rädda. En
af dem meddelade med en smekande och klagande röst till
angekokken hvad han skulle fråga Tornarsuk om, och denne
svarade med en grof darrande stämma. De frågade
återigen, om vi voro rädda, men ehuru vi verkligen voro det,
svarade vi dock alltid nej. Efter en timmes förlopp kom
min fader in i detta otrefliga mörka hus, ropade på oss och
frågade hvad som var på färde och om vi voro rädda. Då
han satt sig, höllo de fast honom, så att han ej kunde
komma till det ställe, der vi sade, att angekokken satt.
Då de fortforo med sången och trummandet, gick han
derifrån sägande: befallen Eder i Guds hand, mina barn, kunnen
I sofva, så sofven och varen icke rädda! I ingången till
huset, stötte han på den han trodde skulle föreställa
Tornarsuk, hexmästarens rådgifvare. Detta trolleri varade till
klockan 2 på natten. Om morgonen frågade de återigen
om vi rädda. Angekokken hade inbillat dem, att han varit
i himmelen.»


[1] Paul Egede, s. 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free