Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cap Nor och gick på sälfångst och bottlenosefångst ett
tjugotal gånger åt Jan Mayen. Men då den gamle Svend Foyn i
början af 1890-talet beslöt att sända ett fartyg till Södra
Ishafvet för att försöka fångsten där och bland sin egen
flotta icke hade något, som han kunde undvara eller ansåg
lämpligt, köpte han Cap Nor, som då utrustades till den
långa färden och före afresan 1893 fick namnet Antarctic.
Att fartyget inköptes för en så lång och farlig expedition af
en så erfaren man som Foyn, hvilken bättre än någon annan
kände de norska fångstfartygen, var naturligtvis redan i och för
sig en garanti för att det var starkt och godt. Äfven berömdes
det mycket af deltagarne i färden såsom ett utmärkt sjöfartyg,
hvilket på ett öfverlägset sätt uthärdade de svåraste stormar.[1]
I fråga om befälhafvare på fartyget var saken från
min sida redan på förhand gifven. Om det därtill funnes
någon möjlighet, ville jag söka erhålla kaptenen i Svenska
Lloyds tjänst Emil Nilsson, hvilken förde »Sofia» under
Nordenskiölds expedition till Grönland 1883. Under sin frånvaro
på inlandsisen hade Nordenskiöld anförtrott ledningen af den
öfriga expeditionen åt mig, och jag hade därunder ett utmärkt
tillfälle att lära känna kapten Nilssons duglighet, mod och
rådighet, då han under ytterst ogynnsamma yttre förhållanden
förde Sofia öfver Melville Bay till Kap York och åter. Kapten
Nilssons erfarenhet af navigering i is grundade sig redan då
på två resor till Jenissei, den ena med »Fraser», som dit
åtföljde Vega 1878, samt på öfvervintringen med »Oscar
Dickson» i Gydaviken 1880—81. Med undantag af dåvarande
kommendören, numera konteramiralen, L. Palander af Vega,
hade ingen svensk befälhafvare, vare sig i marinen eller
handelsflottan, så stor erfarenhet om navigering i polarhafvets
farvatten. Kapten Nilsson var själf hågad att medfölja, och tack
vare välvilligt tillmötesgående från styrelsen i Svenska Lloyd,
blef min ansökan om hans tjänstledighet bifallen, för hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
