Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling / 83 (1900) Author: Alfred Nathorst Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på natten, och vi styrde sedan norrut långs västra
kusten, där vi västsydväst om Hornsund företogo
lodningar och skrapning på 210 meters djup. Landet var
icke synligt denna dag, på grund af disig luft och tjocka,
hvilken senare blef så tät, att vi måste gå för sakta
maskin och slutligen, klockan fem på eftermiddagen, lägga
bi. Medan vi lågo stilla, roade man sig med det på
arktiska färder traditionella tidsfördrifvet att kasta ut
späckbitar till stormfåglar, som snart samlas i stor

Stormfåglar kring en utkastad späckbit. Efter fotografi af A. Hamberg 1898.

mängd. Ett vanligt nöje är då att binda fast en
späckbit i hvardera änden af ett snöre, hvilket ger upphof
till ganska kostliga scener mellan de båda fåglar, som
gripit bitarne. Kastar man ut ett långt snöre och behåller
änden ombord, så händer det ej sällan att fåglarne trassla
in sig i detsamma, så att de kunna halas lefvande
ombord. Släppta på däck kunna de ej åter flyga bort,
emedan de ej kunna lyfta omedelbart, utan måste springa
ett stycke för att få luft under vingarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>