Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men blef tyvärr sedan förstördt, innan det blef närmare
undersökt. Här kunde man sålunda om alkorna i
ordets bokstafliga mening säga, att de höllo på att »fiska
i grumligt vatten». I sådant vatten uppehåller sig gärna
äfven hvitfisken eller hvithvalen, hvaraf jag på morgonen
sett ett exemplar utanför Frithiofs glacier, liksom vi förut
sett flere i Recherche Bay. Till detta djur få vi längre
fram tillfälle att återkomma.
Norra sidan af Van Mijens Bay, längs hvilken vi
med god fart ströko fram, har innanför Kolfjället flere
vackra berg med växlande former, hvilka på det allra
närmaste stå i samband med de bergarter, af hvilka de
uppbyggas. Alla bergarterna här äro af tertiär ålder och
utgöras af sandstenar och skiffrar af olika slag. Medan
sandstenen ger upphof till berg af mera stela former,
ofta med ruinlikt söndersplittrade krön, föranleda de
mjuka, lätt sönderfallande skiffrarne uppkomsten af mindre
branta berg med vågiga former. Några af dessa tertiära
skiffrar äro nästan alldeles kolsvarta och bilda en skarp
kontrast mot de bländhvita snöfälten på närliggande
toppar.
Vattnet i bukten utanför Rendalen är mycket grundt,
så att man måste landa ett godt stycke från den stora
älf, som utfaller vid dalens mynning. Redan innan vi
landat, såg jag ett hvitt djur på en kulle långt bort,
hvilket jag först tog för en räf, men hvilket snart
igenkändes som en ren. Om en stund syntes två till, och
nu hade vi brådt att lägga i land.
När jag förut jagat ren på Spetsbergen 1870 och
1882, voro djuren ganska skygga, hvarför man måste
iakttaga rätt stor försiktighet, när det gällde att smyga
sig inom håll. Under antagande att så äfven nu var
fallet, började Kolthoff och jag att krypa framåt längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
