- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
137

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Så fortgick arbetet dag efter dag och gynnades
mestadels af vackert väder. Två man följde mig på land och
turade om att springa med stången, under det att de
båda andra rodde båten och lade till där och hvar, för
att hjälpa oss förbi sådana älfvar, som vi icke kunde
vada öfver. När jag kommit till det inre af fjorden,
träffade jag en dag helt oförmodadt chefens båtparti. Vi
inbjödos till hans tält, där man dukat upp hvad huset
förmådde, och det var minsann icke litet, tyckte vi. Efter
att hafva tillbragt några timmar i angenämt samkväm,
och sedan mitt proviantförråd blifvit i åtskilliga
hänseenden kompletteradt, bröt jag åter upp och slog om
aftonen läger nära inloppet till Braganzabukten.»

»Nu följde ett par mycket besvärliga dagar. Vädret
var kyligt med regn och rusk, marken var bar utan
växtlighet och utgjordes af stenig lersörja, i hvilken vi
ställvis sjönko ned till knäna. Och därtill spelade oss
åter ebben ett fult spratt. Jag hade gifvit tecken till
båten att komma till stranden med mat, men blef
ovanligt nog icke åtlydd; båten låg stilla på samma plats midt
ute i bukten. Till slut klifver en lång man ur båten
och — spatserar mot land. Det var styrman Haslum,
som kom med underrättelsen, att båten låg fast i leran
och icke hade utsikt att komma loss förrän vid flodtiden
om fyra eller fem timmar. Detta var ett streck i
räkningen, ty jag hade hoppats komma till bottnen af bukten
under dagens lopp. Vi kunde ej heller komma fram på
land, och vi hade därför ej annan råd än att slå oss
ned på en sten, skyddade så godt sig göra lät af ett
stort paraply, som användes att skydda mätbordet i
regnväder. Men genomvåta, frusna och hungriga som vi
voro, tyckte vi att timmarne gingo gräsligt långsamt.
Dock, äfven flodtiden kom tillslut, båten blef loss,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free