- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
242

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

densamma kommo vi helt oförhappandes fram till platåns
södra kant. Lukten härrörde från en teistkoloni, som
häckade här uppe, medan en närbelägen klippa utgjorde
häckplats för en koloni kryckjer. Flere af de västra
basaltklipporna på södra sidan af Nordenskiölds berg äro
särdeles pittoreska, stundom med basalten pelarformigt
afsöndrad och med pelarne solfjäderformigt ställda.

Nedstigningen på västra sidan af Nordenskiölds berg
var ganska intressant, på grund af de björnhålor, som
vi påträffade i där befintliga snödrifvor. Somliga voro
helt grunda och hade väl endast tjänat såsom tillfällig
hviloplats, medan andra voro djupare och nedgräfda i
snön ända till den underliggande isen. Vi sågo äfven
där och hvar »rutschbanor» i snön, där björnarne åkt ned.
Men någon björn fingo vi ej se, huru mycket vi än
spejade efter sådana.

Vi togo återvägen långs stranden nedanför
Nordenskiölds berg och gjorde fortfarande goda geologiska fynd.
Men vandringen var delvis ytterligt besvärlig och måste
på några ställen ske på isfoten, som var betäckt af djup,
från sluttningen nedsvämmad lersörja och ställvis så smal,
att man nätt och jämt kom fram mellan hafvet på ena
sidan och den öfverhängande slippriga branten på den
andra. Hade isen brustit, så hade man fått sig ett kallt
bad. Det var emellanåt tät tjocka, och när jag skulle
signalen till fartyget efter båt, fann jag till min öfverraskning,
att mekanismen på geväret råkat i olag, så att skotten
ej brunno af. Jag hade hela dagen hoppats få möta
någon björn, men nu kände jag mig nöjd med att så ej
skett, ty det skulle onekligen varit mer än försmädligt,
om någon sådan kommit i håll och geväret klickat. Felet
var lätt hjälpt, fastän jag ej fick reda på orsaken, förrän
vi kommit ombord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free