Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vindar hade, såsom jag förmodat, drifvit isen mot söder.
Jag kunde taga detta lätt, ty något framträngande mot
norr hade numera ej samma betydelse som förr,
sedan man genom Frams drift känner, att här endast
finnes vatten och is. Jag hade i alla fall fört K. Svenska
Segelsällskapets tretungade flagga till den högsta
breddgrad, hvarpå den hittills svajat. I sydväst hade vi
Sjuöarne, af hvilka Little Table Island var lätt igenkännlig
genom sin afstympade topp. Bär såg vinterlikt ut på grund
af den nyfallna snön, och luftens temperatur harmonierade
därmed, ty det var fem grader kallt. Iskanten sträckte
sig så långt ned mot öarne, att det såg ovisst ut, om
vi skulle kunna gå utanför dem. Vi måste draga oss
mer och mer mot söder samt nödgades af tjocka att
ligga stilla i nära tre timmar. Strax efter sju kunde
vi dock gå vidare samt lyckades gå utanför Sjuöarne,
hvilka erinrade om ett högt svenskt skärgårdslandskap.
Med kikare upptäckte jag på toppen af Little Table
Island en signalstång och förstod däraf, att
gradmätningsexpeditionen arbetat där. Iskanten sträckte sig väster
om Sjuöarne långt mot söder, så att vi alltjämt måste
hålla kurs mot sydsydväst i gles is. Jag fick se en
hvalross på ett isflak, men den var skygg och gaf
sig undan i god tid; ett par fångstjakter syntes inne
i isen.
Det var vinterlikt väder med snö på däck och
frusen rigg. Jag hade denna dag, en söndag, en festlig
tillställning för kapten Nilsson, till tack för den osparda
möda och det nit, som han städse ådagalagt för
expeditionen, samt för det utmärkta sätt, hvarpå han under
de mest skiftande förhållanden fört Antarctic. Det var
en munter och glad stämning med en särdeles lyckad
menu, och Kolthoff hade strängat sin lyra till kaptenens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
