Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fröken Polly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nancy hade aldrig tjänat förut, men hennes sjukliga mor
hade nyss blivit änka, och det fanns tre yngre syskon
hemma. Därför måste Nancy på något sätt hjälpa till
med familjens underhåll. Hur glad blev hon ej, då hon
fick plats i det stora huset på kullen. Nancy kom från
”Hörnan”, en mil längre bort, och hon visste bara, att
fröken Polly ägde villa Harrington och var en av de
rikaste i staden.
Detta var för två månader sedan. Nu visste hon, att
fröken Polly var allvarsam och sträng, att hon rynkade
pannan, om en kniv föll i golvet eller om man slog i
dörrarna — att hon aldrig drog på mun, även om både
knivar och dörrar voro mol tysta.
”Då du slutat morgonsysslorna, Nancy” började
fröken Polly, ”så kan du göra i ordning lilla vindsrummet.
Tag ut lårar och koffertar därifrån; sopa och skura där
och sätt sedan in den lilla tältsängen!”
”Ja, fröken, men var skall jag göra av sakerna, som
jag tar ut?”
”Sätt dem i det andra vindsrummet.” Fröken Polly
tvekade litet, sedan fortsatte hon: ”Jag kan ju säga dig
det så gott först som sist, Nancy. Min systerdotter,
Pollyanna Whittier, kommer till mig för att stanna här.
Hon är elva år gammal och skall bo i vindsrummet.”
”En liten flicka — ska komma hit, fröken
Harrington! O, så roligt”, utropade Nancy, som mindes, hur
hennes egna små systrar ”solade upp” hemma på
”Hörnan”.
”’Roligt’ — det vill jag precis inte påstå”, svarade
fröken Polly stelt. ”Men i alla fall ämnar jag göra det
bästa av saken. Jag är en god kvinna, det hoppas jag,
och jag ämnar göra min plikt.”
Åter rodnade Nancy.
”Naturligtvis, fröken; jag trodde bara, att en liten
flicka kunde liva upp hemmet — för er”, stammade
hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
