Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det lilla vindsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tillade strax därefter, helt förskräckt: ”Det var väl
inte ditt rum, Nancy?”
”Mitt rum!” stammade Nancy uppbragt, och sväljde
gråten. ”Om du inte ä en liten ängel, direkt från
himmelen, och om somliga inte får krypa i stoftet,
innan — — Store värld, nu ringer hon”, och utan att
få tid att avsluta sin häpnadsväckande profetia,
skyndade sig Nancy ut och klampade nedför trapporna.
Då jungfrun gått, gick Pollyanna bort till sin ”tavla”:
utsikten från fönstret. Hon rörde nästan omedvetet vid
skjutfönstret. Det kändes, som om hon knappast kunde
uthärda den kvava luften. Till hennes stora glädje
började fönstret höja sig; nästa ögonblick var det
vidöppet, och Pollyanna lutade sig långt ut och inandades
den rena luften. Så sprang hon till det andra fönstret.
Även det kunde öppnas; en stor fluga flög förbi hennes
näsa och surrade starkt i rummet — så kom en till,
men det lade Pollyanna ej märke till.
Hon hade gjort en upptäckt: alldeles bredvid fönstret
fanns ett stort träd med präktiga grenar. Plötsligt
skrattade hon högt för sig själv. ”Jag tror nästan, att jag
kan göra det”, sade hon belåten.
I nästa ögonblick hade hon klättrat ut på
fönsterlisten och därifrån var det en smal sak att taga ett steg
till den närmaste grenen. Vig som en liten apa
klättrade hon från gren till gren, tills hon kom till den allra
lägsta. Därifrån ned till marken var ett ganska farligt
hopp, även för Pollyanna, som var van att klättra i
träd. Men hon vågade sig dock på det.
Med återhållen andedräkt och utsträckta armar
vågade hon språnget och hamnade på alla fyra i det mjuka
gräset. Sedan hon hämtat sig en smula såg hon sig
nyfiket omkring. Hon var vid baksidan av huset.
Framför sig såg hon en trädgård, där en gammal man gick
och arbetade.
Bakom trädgården ledde en liten stig tvärs över
fältet uppför en brant kulle, där en ensam fura stod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
