Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudet i Pollyannas knä, kände han, att han vunnit
på bytet.
”Detta är allt bättre”, mumlade han matt.
Sedan talade han ej på en lång stund, och Pollyanna,
som satt och såg på honom, undrade, om han somnat.
Men hon trodde det ej, ty hans läppar voro hårt
sammanpressade, liksom för att kväva jämmerrop.
Pollyanna kände sig gråtfärdig, då hon såg den starke
mannen ligga där alldeles hjälplös. Hunden låg också
alldeles stilla och såg ivrigt och oroligt på sin herres
ansikte. Minut efter minut förgick. Solen sjönk i väster,
och skuggorna föllo långa under träden.
Till sist spetsade hunden öronen och gnällde sakta;
så började han skälla, kort och häftigt. Nu hörde
Pollyanna röster, och snart fick hon se tre män, som buro
en bår och åtskilligt annat.
Den längste av dem, en slätrakad man med goda
ögon, kom glad och vänlig fram till herr Pendleton
och Pollyanna. Det var doktor Chilton, det visste hon.
”Jaså, lilla fröken tjänstgör som sjuksköterska?”
”Nej då, doktorn”, sade Pollyanna leende. ”Jag har
bara hållit om huvudet — jag har inte gett honom
ett dugg medicin. Men jag är glad, att jag kom hit.”
”Det är jag också”, sade doktorn med en vänlig
nick och ägnade nu hela sin uppmärksamhet åt den
skadade mannen.
Då Pollyanna den kvällen kom hem, fick hon veta,
att fröken Polly hals över huvud fått resa till Boston,
där en kusin till henne hastigt dött. Efter tre dagar
kom hon åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
