- Project Runeberg -  Pollyanna /
101

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. En röd ros och en spetsschal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Det är just det jag inte vill, att du ska veta, moster
Polly. Jag var rädd, att du skulle titta, och därför
band jag näsduken för. Sitt nu bara stilla — det går
på en minut, och sedan får du titta.”

”Men Pollyanna”, började fröken Polly och försökte
komma upp ur stolen, ”du måste taga bort det här.
Du — barn, barn, vad gör du?” flämtade hon, då hon
kände något mjukt svepas om sina axlar.

Pollyanna bara skrattade.

Med darrande händer draperade hon kring sin
mosters axlar en fin mjuk spetsschal, som hon hittat,
då hon och Nancy förra veckan städade vinden.

Nu var det färdigt, och Pollyanna granskade med
tillfredsställelse sina händers verk, men ännu var det
något, som fattades. Därför ledde hon sin moster in
i blomsterrummet, där några röda rosor ännu
blommade.

”Pollyanna, vad gör du, vart leder du mig?”
protesterade moster Polly, som förgäves gjorde motstånd.
”Pollyanna, jag vill inte — — —”

”Bara till blomsterrummet — bara en minut — och
så är du färdig strax”, flämtade Pollyanna, som hade
tagit en ros och satt den i fröken Pollys hår bland de
mjuka lockarna vid örat.

”Nu”, jublade hon, tog av näsduken och kastade
den ifrån sig. ”O, moster Polly, nu är du väl glad
över att jag gjort dig så fin.”

Fröken Polly såg helt hastigt på sin egen utpyntade
person. Sedan tittade hon sig omkring. Strax därpå
sprang hon med ett dämpat skri in i sitt rum.

Pollyanna följde riktningen av sin mosters förfärade
blick och såg genom blomsterrummets öppna fönster en
häst och en kärra, som närmade sig uppkörsvägen,
och en man, som höll i tömmarna. Hon kände genast
igen honom.

Förtjust lutade hon sig ut genom fönstret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free