- Project Runeberg -  Pollyanna /
111

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Prismor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varmt eller kallt det är, om termometern hängde i
solen hela dagen?”

”Det skulle jag inte bry mig om”, viskade Pollyanna.
”Det kan väl ingen bry sig om, som hela dagen får bo
i en regnbåge.”

Mannen skrattade åter.

Han iakttog med stort intresse Pollyannas hänförda
lilla ansikte. Plötsligt kom han att tänka på något.
Han ringde på klockan bredvid sig.

”Nora”, sade han, då den gamla tjänarinnan kom
i dörren, ”tag hit en av de stora mässingskandelabrarna,
som stå på skåpet i stora salongen!”

”Ja, herrn”, mumlade kvinnan och såg förvånad ut.
Hon kom strax tillhaka. Det klingade som musik,
då hon gick fram till sängen. Det var prismorna på
den antika kandelabern, som slogo mot varandra.

”Tack, sätt den här på bordet!” befallde mannen.
”Tag nu reda på ett snöre och fäst det tvärs över
fönstret! Det är bra! Tack!” sade han, då hon gjort som
han sagt. Och så gick jungfrun ut ur rummet.

Leende såg han på Pollyanna, som nu undrade, vad
det skulle bli av.

”Var snäll och tag hit kandelabern, Pollyanna.”

Hon bar den med båda händerna till honom. Han
tog av prismorna, den ena efter den andra, och radade
upp ungefär ett dussin på täcket.

”Nu, min lilla flicka, kan du taga dem och hänga
dem på snöret, som Nora fäste tvärs över fönstret.
Om du verkligen vill bo i en regnbåge, så måste vi väl
skaffa dig en regnbåge att bo i.”

Pollyanna hade ej hängt upp mer än tre av
prismorna i det solbelysta fönstret, förrän hon började
ana, vad som väntade henne. Hon var så ivrig, att
hon knappast kunde styra sina darrande fingrar,
medan hon hängde upp de andra prismorna.

Äntligen var det gjort. Med ett förtjust utrop tog
hon ett steg tillbaka. Det hade ju blivit ett riktigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free