Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. En olyckshändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ingen, som riktigt visste hur det sedan gick till.
I alla fall bars Pollyanna vid femtiden medvetslös in i
det lilla rum, som var henne så kärt.
Där blev hon ömt omhändertagen av den likbleka
moster Polly och den gråtande Nancy, som klädde av
henne och lade henne till sängs, under det att doktor
Warren, som man telefonerat efter, skyndade sig dit så
fort, som en annan bil kunde föra honom.
”En behöver då inte mer än titta på hennes moster”,
utgöt sig Nancy för gamle Tom ute i trädgården, ”för
att begripa, att den här gången ä det inte nå’n sorts
pliktkänsla, som håller på att förtära henne. Ens
händer darrar inte och ens ögon ser inte ut, som di ville
köra själva dödsängeln på porten, då en bara gör sin
plikt, vet Tom — nej, det gör di inte, nej, det gör di
inte.”
”Ä hon skadad — illa?” Den gamle mannens röst
skälvde.
”De ä inte gott å säga”, snyftade Nancy. ”Hon ligger
så vit och stilla, så en kunde gott tro, att hon ä död,
men fröken Polly säger, att hon ä inte död.”
”Kan du inte säja alls, va den gjorde åt ’na — den
där —”
Det ryckte i Toms ansikte. ”Du kan gärna dra till
med ett kraftord om den där usla, illaluktande tingesten,
som körde över våran lilla flicka. Åt skogen med den!”
sade Nancy.
”På vad vis ä hon skadad?” frågade Tom igen.
”Jag vet inte. Det syns ett sår på hennes lilla
välsignade huvud, men det ä inte farligt, nej, det ä det
inte — säger fröken Polly. Hon säger, att det ä
invärtes hon ä skadad. Jag rår liksom inte styra mej,
tess doktorn kommer. Den som ändå hade en stortvätt
att ta itu med, det önskar jag verkligen”, sade Nancy,
jämrade sig och vred hjälplöst händerna.
Även sedan doktorn hade kommit och gått, var det
bra litet Nancy kunde omtala för Tom. Intet ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
