Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Väntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nancy skrattade vemodigt.
”Det förvånar mig verkligen inte. Det var klart, att
hon skulle hitta på nå’t. Vi ha lekt — den där leken —
se’n hon kom, för hon hade inte nå’n annan, hon kunde
leka den med”, suckade Nancy, i det hon återvände till
köket.
Dessa väntedagar voro ej lätta för någon av dem.
Sköterskan försökte se hoppfull ut, men hennes ögon
voro sorgsna. Doktorn var både nervös och otålig.
Fröken Polly sade icke mycket, men icke ens de mjuka
vågorna kring hennes panna eller de vita spetsarna
kring hennes hals kunde dölja det faktum, att hon
med varje dag blev magrare och blekare.
Vad Pollyanna beträffar, så smekte hon hunden och
strök kattens mjuka huvud, beundrade blommorna, åt
den frukt och de ”gotter”, som sändes till henne, och
skickade otaliga uppmuntrande svar på de vänliga
hälsningar, som framfördes till henne. Men även hon blev
mager och blek. Hennes små händer voro i rastlös
rörelse — i pinsam motsats till de små fötterna, som —
en gång lika rastlösa — nu lågo så orörliga under
filtarna.
Och vad leken beträffar, så sade Pollyanna ofta till
Nancy under dagarna, huru glad hon skulle bli, då hon
åter kunde gå till skolan och till fru Snow, hälsa på
herr Pendleton och åka med doktor Chilton, och hon
tycktes alldeles glömma, att all denna glädje låg i
framtiden — ej i nuet. Men Nancy tänkte på det — och
hon grät över det, när hon var ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
