Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. En dörr på glänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Fröken Hunt, ni hörde det. Det är sant! O, nej —
det är inte sant? Inte menar ni, att jag alltid ska vara
lam i benen?”
”Så ja, så ja, älskling! Säg inte så!” sade sköterskan,
som knappt kunde styra rösten. ”Doktorn kanske inte
förstår det. Han misstager sig kanske. Ingen vet
riktigt, hur det kan bli.”
”Men moster Polly sade, att han förstår det; hon
sade, att han var skickligare än någon annan med
brutna ben — det är ju det, jag har.”
”Jag vet det, min älskling, men alla läkare begå
misstag ibland. Tänk bara inte mera på det just nu — gör
inte det, kära lilla Pollyanna!”
Pollyanna slog nästan vilt i luften. ”Men jag kan
inte låta bli att tänka på det”, snyftade hon. ”Det är
det enda, jag nu har att tänka på. Fröken Hunt, hur
ska jag komma till skolan eller till fru Snow eller till
någon annan?” Hon snyftade våldsamt en lång stund.
Därpå såg hon plötsligt upp med en ny fasa i sina ögon
”O, fröken Hunt, om jag inte kan gå, hur ska jag
någonsin kunna vara glad över något?”
Fröken Hunt kände icke till leken, men hon förstod,
att hennes patient genast behövde ro. Trots hennes egen
sinnesrörelse och sorg, hade hennes händer ej varit
overksamma, och nu stod hon vid sängkanten med ett
lugnande pulver i ordning.
”Så ja, så ja, älskling, tag nu detta”, sade hon milt,
”och när vi vilat oss, ska vi tänka efter, vad som kan
göras. Allting blir bättre, än man tror.”
Lydigt tog Pollyanna medicinen och en klunk
vatten ur glaset i fröken Hunts hand.
”Det vet jag; det där lät likt pappa”, viskade
Pollyanna och försökte blinka bort tårarna. ”Han sade, att
det finns alltid något i allting, som kunde ha varit värre.
Men jag tror inte, att han någonsin fått höra, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
