Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Spegelfäkterierna i poliskammaren - III. Wallenbergska förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgift Under Marsdåden användes som
polisbiträde en för supighet och hög grad af vildsinthet
känd person, en spannmålsbärare och f. d. artillerist
med namnet Hansson. Denne tilläts under
battongdagarne att i rusigt tillstånd fara fram som ett
vilddjur på gatorna. (Aha, der ha vi troligen en utaf
underståthållarens amatörer!) För sina bragder erhöll
han från poliskassan 25 rdr (vi äro beredde att när
som helst bevisa det).
Det ville sig emellertid icke bättre än att nämde
Hansson, då han skulle taga sig ett rus på dessa
penningar, antingen genom ett fall eller ett slagsmål,
fick ena foten vrickad. Polisen fick veta att man fått
kännedom om att denne person varit auväud. Hr
Wallenberg drog öronen åt sig. En
poliskommissarie skickades genast med ett åkdon till Hanssons
bostad och han transporterades i största hast till
provisoriska sjukhuset.
Under polisundersökningen om våldsbragderna
uppgåfvo minst tvenne målsegare att de misstänkte
denne Hansson för delaktighet i de af dem angifna
dåden. Hr underståthållaren förklarade med
anledning häraf att Hansson skulle vid sitt tillfrisknande
inställas i poliskammaren; men han blef aldrig inställd
utan tilläts i stället afresa från hufvudstaden.
Det kunde vara mycket mer att säga om dessa
spegelfäkterier; men som utrymmet det icke
medgifver gå vi nu att kasta en granskande blick på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
