Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
väldans nånsjalangs, att möbeln slog en volt överända
å åkan satte stokkana i lufften å dråsa ner mitt i
Isaxonskans stössta safftkorj som stog breve vangen.
Varenda burrk å pava geck i bajden, å åkan simma
ikring prexis som i Röda havet, men han kjöt värre
än ett vidunder, för han va inte påre klara me, om
de va eget blod eller safft som rann kring lemmana
pån utan hojta effter ambulangsen. Isaxonskan höde
bölandet å rusa ner me dörrmattan å moppsen under
arrmen, men när hon gucka på åkan, som låg å spotta
kössbär å trodde han va liffsfalit skadad, högg hon
tag i bröstvecke pån å ruska delvis aven kåmpåtten
å freste: ”Kjut inte så jement, knöl! Inte har en sim
pel åkare blått blod i skrove. Begriper ni inte att de
ä min rara blåbässafft som rinner av er? Jösses, en
sån fräkk hedning! Vräk er nu opp på lasse å kjör,
så vi kåmmer bott från olyxplattsen! Men kåm ihåg
alt ni får inte ett korvöre för den här flyttningen!”
Tjäringen kravla sej opp på lasse, men åkan vatt
härsken å smellde till kraken, så han högg i me alla
hästkraffterna på en gång å satte stark fat, å Isaxonska möblemanget va inte fastsurrat på vangen, utan
yx kax rulla prylana av i haksvängana, å slutligen
åkte både fru Isaxon å moppsen utav under höga
hjemmerop, så vi hadde bara en birå å en kacktus
kvar, när vi kåm fram te Birrkastan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
