Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. I farmors rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var hon så smeksam och vänlig, att man nästan var
frestad tro, att det var en annan flicka.
Men nu satt hon, som sagdt vid fönstret och var
ond på alla.
Det lilla rummet åt hvilket farmors alla
kärleksfulla tankar och varma böner för dem hon höll kära
gifvit en så fridfull prägel, föreföll henne som ett
fängelse, och hon stirrade en lång stund med bister
min på den blide prins Gustafs porträtt, som hängde
öfver byrån — det var som hon velat göra honom
ansvarig för den orättvisa behandling hon tyckte
sig vara utsatt för.
»Jag begriper inte, att farmor beundrar honom
så mycket», tänkte hon. »Han ser ut som en riktig
karamellgubbe, tycker jag.»
I sitt normala sinnestillstånd delade Magda
farmoderns beundran för den vackre unge fursten, men
för tillfället hade också han utan all förskyllan råkat
i onåd.
Röster nere från bersån fängslade nu hennes
uppmärksamhet. Hon visste att Harriet satt där och
spritade ärter.
»Akta dig Gerhard, så att du inte stjälper omkull
karotten», sade Harriet.
Jaså, Gerhard var också där. Nå det var lifvadt,
då kunde man åtminstone få höra något roligt, som
kanske ej var ämnadt för små flickors öron.
Magda glömde sin förargelse och lutade sig
intresserad fram utan att ens komma ihåg hur fult det
var att lyssna.
»Hvarför är du så fjär mot mig, Harriet?» hördes
Gerhards säfliga röst. »Är du inte alls glad öfver att
jag kom i dag?»
Harriet tycktes fundera litet, ty en kort tystnad
uppstod. Magda tittade försiktigt ut genom fönstret,
men det täta löfverket hindrade henne att se annat
än en skymt af Harriets ljusa bomullsklänning.
»Hvarför skulle jag vara mer glad än de andra?»
frågade Harriet slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
