Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Systrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Glöm inte bort mig under den långa tid jag blir
borta —» Han gjorde ett kort uppehåll och drog
efter andan.
Gertrud såg förvånad ut. En sådan bön var hvad
hon minst väntat sig, ty Gerhard hade aldrig tagit
mycken notis hvarken om henne eller Magda. Det
hade snarare många gånger förefallit, som om han
tyckt, att de varit honom i vägen.
»Och — och —» fortsatte han stammande, »laga
så att — att inte Harriet heller glömmer mig.»
Jaså, det var där skon klämde.
»Hur skall det gå till?» frågade hon, alltför klok
att lägga i dagen hur intresserad hon var.
Han såg bedjande på henne med sina trohjärtade
blå ögon, ångrande att han ej för länge sedan sökt
göra henne till sin bundsförvant.
»Det vet du bättre än jag, du som är flicka», sade
han, men då hon fortfarande stod där helt likgiltig
och petade med en käpp i sanden, tillade han ifrigt,
gifvande sin manhaftiga stramhet på båten: »Du
kunde ju emellanåt säga några vänliga ord om mig,
och så kunde du öfvertala henne att skrifva någon
gång, men du får inte låtsa om, att jag bedt dig om
detta, förstår du.»
Gertrud såg helt oskyldig på honom.
»Hvarför ber du inte själf Harriet att skrifva
till dig?»
Han blef åter bister i hågen.
»Därför att hon inte är i lynne att höra på mig
i dag», genmälde han kort.
Gertrud småskrattade plötsligt och tog honom
förtroligt under armen.
»Jag känner syster min, jag», sade hon »och vet
hvad slags folk hon tycker om. Vi hade en tid en
pastorsadjunkt här, som var kär i henne och inte
gjorde annat hela Guds långa dagen än suckade och
sade henne dumma artigheter.»
Gerhard rodnade; skulle detta vara en pik åt
honom? Gertruds oskyldiga min lugnade honom dock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
