Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Till Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har ingenting att skrifva om.»
»Åjo, det går nog, bara du börjar», försäkrade
Gertrud tryggt, »vi ha ju varit med om rätt mycket
på sista tiden, kafferep och kräftfångst, och —»
»Det kan ej gärna roa Gerhard att höra samma
saker berättas två gånger», invände Magda.
»Det gör ingenting, för du och jag skrifva inte
alls på samma sätt», förklarade Gertrud, och däri
måste kusinen gifva henne rätt. Hvilken flicka kunde
skrifva så ordentliga och korrekta bref som Gertrud?
Icke Magda åtminstone.
»Ja kom, så gå vi då», sade hon.
»Tag för all del paraplyn, om ni skola gå öfver
gården, annars bli ni genomvåta», ropade farmor efter
dem, och ögonblicket därefter såg hon dem springa
så fort de orkade öfver sandplanen till gästrumsflygeln.
Med stormsteg bar det af uppför trappan in i
systrarnas hemtrefliga rum.
Gertrud plockade fram skrifsakerna, och flickorna
slogo sig ned vid det tämligen rankiga alrotsbordet
för att hålla sitt löfte till Gerhard.
Gertruds penna flög snabbt öfver papperet och
hon hade redan en sida färdig, innan Magda skrifvit
så mycket som en rad.
Den lilla flickan tuggade på pennskaftet, betraktade
fundersamt Gertruds krusiga, nedböjda hufvud och
stirrade däremellan upp i taket, men ’inspirationen’ ville
ej på några villkor komma och utan den var det ej
lönt att skrifva till Gerhard, som själf svarfvade ihop
så stiliga bref. Ty det gjorde han, tyckte Magda;
han uttryckte sig mycket bättre skriftligen än
muntligen.
Gertrud såg upp, medan hon höll läskpapperet
tryckt mot den färdigskrifna sidan.
»Nå Magda, skynda på nu, vi ha inte långt kvar
till middagen, och i eftermiddag vet du ju att Kerstin
lofvat oss att få komma ner till henne.»
»Jag kan inte skrifva, när det är fult väder»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
