Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dag liksom alltid tystnade skämt och glamm af
sig själft inför deras manande kallelse, och stilla och
högtidliga följde flickorna farmor uppför den lummiga
kyrkogårdsgången, hvilken kantades af högtidsklädd
allmoge, som aktningsfullt besvarade den gamla
fruns och hennes barnbarns vänliga hälsningar.
Det var så svalt och stilla i den lilla prydliga
landskyrkan, det rådde ett så fridfullt lugn därinne,
att Magda, som annars tyckte bäst om att vara i
rörelse, ej alls fann det påkostande att i en och en half
timme sitta stilla vid farmors sida.
Lika uppmärksamt som kusinerna lyssnade hon
visserligen ej till morbror Hans’ vackra predikan,
därtill rörde sig tankarna alltför lifligt i hennes hjärna,
men hon var dock lika andaktsfull som de, ty känslan
af att Gud var henne nära tycktes henne starkare och
mäktigare här i hans egen boning än annorstädes.
Efter gudstjänstens slut strömmade folket ur
kyrkan och samlade sig i spridda grupper ute på
kyrkogården för att utbyta hälsningar och meddelanden om
den flydda veckans tilldragelser.
»Det är nog många, som gå till kyrkan bara för
att få prata en stund med sina bekanta», anmärkte
Harriet, då hon efter att ha växlat några ord med
ett par af sina läskamrater, upphann de andra, som
långsamt gått förut.
»Så Harriet kan tala!» utbrast Kerstin helt
förnärmad. »Om människorna inte finge säga så mycket
som ett ord till hvarandra så blefve den här kyrkan
ändå alltid full af folk, så länge den rare doktorn
finns, för maken till hans predikningar får man allt
leta efter. Gud vet hvarifrån han tar alla sina vackra
ord och utläggningar.»
»Från sitt varma, kärleksrika hjärta», sade farmor
mildt. »Men Harriet har nog rätt uti, att många gå
till kyrkan egentligen för nöjet att träffa hvarandra.»
»Så ondt tror jag inte om dem», tog gumman
hetsigt i.
»Kära Kerstin, det är ju en ganska naturlig sak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
