- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
114

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. I bagarstugan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

systern strängt, men ryckte i detsamma häftigt till,
när det knarrade i brygghusdörren.

De lyssnade andlöst och hörde nu tydligt ett sakta
famlande på dörren till bagarstugan.

»Det är någon därute», hviskade Magda förskräckt
och hasade sig försiktigt ned från bordet med en min,
som om hon helst med ens velat taga sin tillflykt
under detsamma.

»Ja, de’ låter så», sade Klara kort. »Men de’ ä’
väl inget att åja sej öfver», och hon marscherade
bort till dörren, hvilken hon stötte upp med en fart,
som tycktes förefalla den utanför stående obehaglig,
ty en grof röst utbrast förargad:

»Hon kan väl fara fram som en människa, vet
jag, och inte slå näsan ur hufv’et på folk!»

Flickorna brusto med lättadt hjärta ut i skratt,
ty de kände igen Jonas’ röst, och de skrattade
fortfarande, när han trädde in, förtrytsamt gnidande sin
näsa.

»De’ va’ lagom åt’en», förklarade Klara, som också
skrattade. »Den knäppen fick han, för det han tänkte
skrämma oss.»

»Nej, se små mamsellren!» utbrast Jonas,
blinkande lik en uggla mot ljusskenet och med en min,
som ej förrådde odelad belåtenhet. »Jag såg, att de’
lyste härinne», fortsatte han liksom ursäktande, »och
så tänkte jag som så, att jag kunde ha lust att —»

»Skrämma Klara», inföll Harriet.

»Om inte just de’, så —»

»Men de’ gick inte alls», afbröt Klara. »Nog ä’
han en stor spjufver, Jonas, men ibland får han ändå
lång näsa.»

»Jonas vill väl ha sig en kopp kaffe», sade Harriet
välvilligt.

»Tackar, som bjuder», svarade Jonas, strök mössan
af hufvudet och satte sig i spiseln, där han under
tystnad sörplade i sig kaffet, som han slog på fatet,
medan Klara gjorde sig ärende att ta ut några plåtar
ur ugnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free