Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. Ett nattligt äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längtade efter den dag, då morbror Hans för alltid
skulle sluta sina vänliga ögon.
När hon gladde sig åt den tid, då hon på egen
hand finge pröfva sina vingars bärkraft, försökte hon
blunda för det faktum, att den ej kunde komma,
förrän hemmet i Tomteboda upplöstes.
I stället gaf hon sin fantasi fritt spelrum, än var
det någon tant, som plötsligt dök upp och bjöd henne
till sig, än fick hon helt oförmodadt ett Amerikaarf
af någon hittills okänd släktinge, hvilket satte henne
i stånd att se sig om i världen, än var det någon
stormrik gammal herre, som förälskade sig i henne
och bjöd henne sin hand, hvilken hon med tanke på
sin egen och systerns framtid ansåg sig skyldig att
mottaga. Denna sista utväg föreföll henne likväl
minst lockande, ehuru hon i mörka stunder tyckte,
att till och med den vore att föredraga framför det
enformiga lifvet i prostgården.
Äfven denna kväll gingo tankarna i den vanliga
riktningen, men slutligen sammansmälte de och
blandades om hvarandra, och den unga flickans ögonlock
blefvo allt tyngre och tyngre.
Plötsligt spratt hon häftigt till och satte sig upp
i sängen.
Hade hon drömt eller var det verkligen någon,
som tassade omkring nere i mjölkkammaren?
Hon höll lyssnande andan och hörde nu tydligt
de smygande stegen. Hvad i ali världen gjorde
Anna-Stina där nere vid denna tid?
Hon tände ljuset för att titta på klockan, och
skakades af en häftig rysning, då hon såg, att den var
half ett, ty då kunde ju hvarken Anna-Stina eller
någon annan af tjänstfolket ha någonting att bestyra
i mjölkkammaren.
Kanske det spökade igen, såsom den där natten i
julas, när hon och Gertrud blefvo så rädda?
De där spökerierna i flygeln hade dock Harriet
aldrig satt rätt tro till, utan delade andra förståndiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
