- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
122

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. Ett nattligt äfventyr.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag törs inte», hviskade Harriet gråtfärdig
tillbaka.

Gertrud beundrade ej sin syster i denna stund.
Det var dock ej tid till något meningsutbyte, och
därför sade hon efter ett kort betänkande:

»Skjut kommoden för dörren och håll dig sedan
stilla medan jag springer efter Jonas. De kunna
knappt hinna upp till dig, innan vi komma
tillbaka.»

Ett lätt prassel hördes, och i nästa minut såg
Harriet, som lutade sig ut en skymt af en ljus
klänning, då systern i ilande fart sprang öfver
gårdsplanen bort mot bagarstugan.

»En sådan rådig unge», kunde Harriet ej låta bli
att tänka, när hon smög sig öfver golfvet för att
följa systerns råd.

Hon tvärstannade hastigt; det lät som om någon
sakta stängt porten, hvarefter det blef dödstyst där
nere. Hvarifrån hade tjufvarne fått den ena
portnyckeln som alltid hängde på en spik innanför
köksdörren? — Den andra brukade systrarna taga upp
till sig om kvällarna. — Och gingo de redan sin
väg? Aldrig hade Harriet hört talas om att tjufvar
gåfvo sig tid att stänga porten efter sig, sedan de
försett sig med hvad de ville ha.

Det gick omkring i den unga flickans hufvud,
och glömsk af de försiktighetsmått hon skulle
iakttaga, sjönk hon helt utmattad ner på en stol för att
samla tankarna, men flög i nästa sekund åter upp och
sköt med darrande händer kommoden för dörren, ty
hon hörde tydligt hur någon åter öppnade porten.

Helt visst hade tjufvarne ångrat sig och vände
tillbaka för att genomsnoka öfre våningen. I denna
stund af dödlig förskräckelse tänkte hon ej på, att
de som ha ondt i sinnet vanligen ej spatsera fram
och tillbaka på detta ogenerade sätt.

Tunga steg hördes i trappan, och ryckande till
sig eldgaffeln störtade Harriet in i garderoben, hvars
dörr hon drog igen om sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free