- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
129

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarunder Gertruds tankar sysslade med släktingarna,
som väntades samma kväll.

»Tycker du att det blir roligt att träffa Lizzie
igen?» frågade hon plötsligt.

»Jag vet inte riktigt», svarade systern tvekande.
»Hon, som varit så mycket med ute i världen
tycker kanske, att vi äro riktiga små landtlollor.»

Gertruds ansikte mulnade.

»Den tanken har aldrig fallit mig in», sade hon
långsamt.

»Se inte så ängslig ut», skrattade Harriet. »Vi
behöfva inte vara rädda, ty Lizzie är säkert lika snäll
och vänlig som förr.»

Detta sade hon för att lugna systern, men i
tysthet hyste hon dock en viss bäfvan för sin kusin,
som hon ej sett på ett par år, men hvilkens bref
öfverflödat af beskrifningar på alla de nöjen och
baler hon sista vintern fått vara med om i den stora
staden.

»Mig gör det egentligen detsamma hurudan hon
är», sade Gertrud i gladare ton. »Hon är i alla fall
för gammal att vilja sällskapa med Magda och mig.
Om bara Hugo är lika munter och treflig som förr,
så få vi roligt ändå.»

»Ja, han, som blott är sexton år, är sig nog lik,
och —»

Brådskande steg kommo flickorna att hastigt vända
på hufvudet.

Magda kom rusande utför gröna trappan,
svängande ett bref i sin högt upplyftade hand.

»Gissa från hvem du har bref, Gertrud!»
ropade hon.

Gertrud som hade goda ögon, såg på långt håll
att frimärkena på kuvertet voro utländska. Hon
utstötte ett gladt rop och rusade upp.

»Å, det är från Gerhard!»

Harriet rodnade och sydde brådskande några stygn,
som blefvo så ojämna, att hon ansåg sig
förpliktigad sprätta upp dem igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free