Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om jag bara tordes klippa lugg på mig», tänkte
hon och tyckte, att hon måste förefalla Lizzie löjlig
med sitt tillbakastrukna hår.
En morgon hade hon ej kunnat neka sig nöjet
att draga ned det litet i pannan. Hon tyckte själf
att det klädde henne väl, men den åsikten delades ej
af farmor.
»Det var förskräckligt så slarfvigt du kammat dig
i dag, barn», sade hon missnöjd, då de hälsade på
hvarandra. »Du har visst icke sett dig i spegeln»,
tillade hon oskyldigt, icke anande, att sondottern
tillbragt en mycket längre tid framför spegeln än
vanligt. »Håret hänger ner i pannan på dig, som på en
pudel, men om du skyndar dig, hinner du kamma
om dig före frukosten.»
Harriet tordes ej göra några invändningar, men
hennes fåfänga lilla hjärta svällde af förtrytelse, då
hon gick att åtlyda farmoderns tillsägelse. Farmor
älskade att se en ’hög och klar panna’. »Stryk håret
ur pannan, barn», var hennes ständiga uppmaning,
och hon såg ej ogärna, att småflickorna flätade håret
så hårdt, att hvarje hårstrå låg jämnt och slätt. Detta
varade dock endast den första timmen på dagen, ty
deras hår hade benägenhet att krusa sig. »Ni se ut
som enbuskar i hufvudet», var också ett af hennes
stående uttryck, och Gertrud och Magda hade
kommit till den uppfattningen, att det var en verklig
olycka att ha krusigt hår och afundades Elsa Ekström,
hvars lingula hår en välvillig natur gjort spikrakt.
Medan Harriets tankar sysslade med strålande
ljusa balsalar, eleganta toaletter och lysande
uniformer, satt Gertrud och tänkte på den där
handkyssningen om hvilken Lizzie talat, och hon strök sakta
sin egen lilla bruna hand, undrande hur det skulle
kännas om en högväxt officer med blixtrande ögon
och kolsvart hår helt ridderligt förde den till sina
mustaschprydda läppar. Hon gjorde omedvetet några
rörelser med handen liksom för att föra upp den till
ett par osynliga läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
