- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
161

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Kvällen före festen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flickan möjligen var där, men hejdades af några
halfhöga ord från modern:

»Det var förskräckligt hvad de slamra på i kväll.
Jag kan just undra hvem af dem som sköter pedalen?»

»Ja, nog är det ett vådligt surr och oväsen, men
det trodde jag berodde på, att pianot är så gammalt»,
sade Hugo.

Lektorn, som i detsamma gick förbi, såg med
bekymrad min på sin svägerska och skakade på
hufvudet.

»Jag förstår mig inte alls på det här moderna
spelsättet», sade han klagande. »Det är ett sådant
rammel och buller att man blir lomhörd», men
innan fru Sigrid hann svara gick han vidare med
brodern.

Ett uttryck af lätt förvåning och missbelåtenhet
började sprida sig också öfver doktorns ansikte. Han
lade bort pipan, som slocknat, tog upp klockan och
mumlade;

»Om fem minuter komma tjänarne in.»

Farmor reste sig upp och drog en suck af lättnad.

»Ja, då är det bäst att flickorna sluta», sade hon.

I samma stund kom Kerstin framlinkande ur sin
vrå och lade sin knotiga hand på hennes arm.

»Gu’ signe de barnen, så vackert di spelar i afton»,
sade hon, »de’ susar och brusar ackurat som ett
vattenfall.»

Men flickorna vid pianot blefvo allt rödare i
ansiktet, sågo allt oroligare ut och kastade allt oftare
förstulna blickar på hvarandra. Lizzie tyckte att
Harriet skötte pedalen på ett oförlåtligt sätt, och
Harriet tyckte, att Lizzie använde den på tok för mycket,
men hon trodde som farbror Olof, att det kanske var
modernt. Därför teg hon, och Lizzie teg å sin sida
i det längsta för att ej såra kusinens känslor.

Slutligen kunde hon dock ej uthärda längre utan
afbröt sig tvärt midt i ett skrällande ackord.

»Du har visst glömt, att du hela tiden hållit foten
på pedalen», sade hon i foglig ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free