Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
DEN 17 JANUAKI.
Joh. 6: 27. Verken icke den mat, som förgås, utan den
mat, som förbliver till evigt liv.
Om denna mat heter det, att den förbliver till evigt
liv. Den lekamliga maten förgås med den kropp, som därav
lever, men den -andliga maten är av oförgängligt väsende
och uppehåller människan till evigt liv. Vad är det, som gör,
att en kristen uppehälles till sitt andliga liv år efter år
genom alla frestelser och faror? Hans egna erfarenheter
växla än så, än så. Den ena tiden kan det vara ljust, så
att han känner, att han lever samt är full av frid och fröjd,
den andra tiden åter är allt omvänt. Han tycker många
gånger själv, att han håller på att dö, men han kan likväl
icke upphöra att hålla sig omkring Herren. Hans liv kan
vara fullt av skröpligheter, så att både han och andra
stundom säga, att det icke kan vara rätt ställt med honom,
och ändå, om någon sade: »Käre, tag farväl av Grud och
dö», så skulle hans hjärta vilja brista sönder och svara:
»Nej, nej — o! vart skulle jag då taga vägen?» Han kan
lida av långvarig andlig torka och krankhet, men —
håller dock i. Det är ett under, att han kan leva, men han
lever dock. Han kan falla ooh falla gruvligt och falla ofta,
men kan likväl icke släppa. Han ser, att det går bättre
för andra, han vet ock, att det andra tider gått bättre
för honom själv, och likafullt kan han icke giva sig. Är
icke detta underligt? Men varav kommer det, att han
under alla dessa växlande erfarenheter ändå lever och förblir
samme kristen och icke han återgå till världen och
synden igen? Svar: av intet annat än därav, att den mat,
som han äter, är en mat, som förbliver till evinnerlig! liv*
När vi vidare se en kristen på dödsbädden, huru han
där övervinner döden, håller sina ögon på Jesus och har
frid samt enfaldigt som ett barn befaller sin själ i hans
händer och skiljes från denna världen såsom från en jäm:
merdal för att övergå till den eviga härligheten, då se vi
ock förvisso, att den spis, varav han levat, varit en spis,
som icke förgås, utan en som förbliver till evigt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
