Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
DEN 17 AUGUSTI.
Joh. 14: 6. Ingen kommer till Fadern utan genom
mig.
Att de förlorade barnen skola komma igen till Fadern
— det är det stora mål, dit hela Guds frälsningsverk
syftar. Men medlet är Jesus och ingen annan. Såsom uti
öknen Gud hade låtit upphänga kopparormen till
helhrägda-görelse för alla ormbitna, och ingen ormbiten kunde bliva
helbrägda utan genom kopparormen, alltså har ock Gud
utgivit enfödde Sonen till rättfärdiggörelse för alla
människor, och ingen skall kunna bliva helbrägda från sina
synder utan genom honom. Nej, det är Faderns eviga råd. Han
har givit Jesus åt världen till en frälsare, Jesus men ingen
annan. Såsom Luther säger: »Gud har en gång för alla
fattat sitt beslut och sagt om Kristus: Här är mannen, som I
skolen höra, om I viljen komma till mig och bliva saliga.»
Vill du icke hava denne frälsaren, nuväl, det står dig fritt
att förakta honom, men till Fadern skall du icke komma
utan genom honom. Vill du icke hava den frälsare, som Gud
har givit, så måste du frälsa dig själv, och då är din ände
given. Man hör ofta de ogudaktiga säga, att det ju vore
obarmhärtigt av Gud, om han förkastade någon enda män*»
niska. Men märk djävulens bedrägeri! Skriften vittnar,
att Gud vill ingen syndares död, utan tvärtom, att alla
människor skola frälsta varda o. s. v. Fördenskull ha)r han
utgivit enfödde Sonen och satt honom till en nådestol i hans
blod. Sedan har han till all världen låtit bud utgå om detta
sitt verk, bedjande och förmanande alla, att de nu måtte
vända sig till denne frälsare, till denna nådestolen. Det budet
höra nu alla, och många svara: Den frälsaren vilja vi icke
vända oss till. Säger man dem då deras dom, så svara de
åter: Det vore ju obarmhärtigt av Gud, om han skulle låta
oss förgås. Tänk, obarmhärtigt av Gud, som offrar allt för
deras frälsning — obarmhärtigt av honom, att människor
förgås, som icke vilja anamma den frälsare, han givit! Det
är alldeles detsamma, som om de ormbitna i öknen hade
sagt: »Den kopparormen bry vi oss icke om», och sedan hade
anklagat Gud för obarmhärtighet, eftersom han lät dem
förgås. Vad skulle man väl hava svarat på sådant?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
