- Project Runeberg -  Stycken av Livets Ord /
240

(1930) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

DEN 23 AUGUSTI.

Joh. 15: 27. Åven I skolen vittna, ty I haven varit
med mig från begynnelsen.

Av dessa Herrens Jesu ord lära vi, vad en rätt apostels
och predikants ärende är, nämligen att vittna om Jesus och
hans verk, såsom han säger: I skalen vara mina vittnen.
Men är det nu så, att evangelii predikanter skola vara
vittnen, då måste de själva hava upplevat, vad de skola
vittna om. Därav följer, att där den levande erfarenheten
saknas, där erkänner Herren ingen för en herde eller lärare.
Han må då hava mänskliga brev och sigill så många som
helst; de hjälpa honom dock icke. Men vidare: skola
evangelii predikanter vara vittnen, då hava de genast överträtt
sin kallelse, när de i stället börja vilja regera över
samvetena och församlingarna. Därför säger Paulus om sig:
Icke att vi äro herrar över eder å trons vägnar utan
medhjälpare till eder glädje. Är det en sorglig syn, när man
ser andligen döda lärare i sitt ämbete söka icke själars
frälsning utan endast sin egen lekamliga vinning, så är
det visst en lika sorglig syn, när man ser dem, som hava
fått uppdraget att tjäna församlingen, tvärtom söka
tillvälla sig välde över henne för att bilda åt sig själva ett
anhang, där de dock skulle draga 6j alar till Kristus och
sedan själva vara glada att få vika undan och komma i
skuggan. För denna fara måste alla evangelii
predikanter vara på sin vakt, ty bäst man icke anar det, sitter man
bunden. Man känner det icke så mycket, så länge allt går,
efter som man vill; men när det börjar gå emot och
väldet börjar gå enom ur händerna, då spörjes det, vad man
far efter: antingen att vara herre eller tjänare i
församlingen. Gud hjälpe oss att vandra i fruktan! Där alla vilja
tjäna och vara små, där går allting väl, men där alla vilja
vara stora, där viker Anden och friden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:43:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwlivor/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free